Det var i princip idel besvikelser när de amerikanska arbetsmarknadssiffrorna för september publicerades på fredagseftermiddagen. Antalet sysselsatta steg visserligen med 142 000 personer under månaden men väntat var en ökning med 203 000.

Det var dessutom andra månaden i rad som sysselsättningen steg i en långsammare takt än analytikerna hade väntat sig. I augusti steg sysselsättningen med 136 000 personer.

Vi får gå tillbaka försommaren 2012 för att hitta två månader i rad med så pass svag sysselsättningsutveckling och det är dessutom en bra bit under månadssnittet på 260 000 under fjolåret och de dryga 200 000 som det varit tidigare under 2015.

Att sysselsättningen fortsätter att stiga är förvisso glädjande men i och med dagens svaga siffra växer rockså isken för att den svaga trenden kommer att fortsätta. Dessutom är det en signal om att amerikansk ekonomi tydligen går lite trögare än väntat.

Noterbart är att sysselsättningen i de varuproducerande sektorerna minskar för andra månaden i rad.

Det fanns dessutom en del annat i dagens arbetsmarknadsrapport av stort intresse för utvecklingen på aktie-, ränte- och valutamarknad.

Arbetslösheten låg visserligen kvar på 5,1 procent i september – en nivå som Fedral Reserve visserligen tidigare ansåg vara lämplig för att försiktigt börja strama åt penningpolitiken. Nu höjde banken ändå inte räntan vid septembermötet och andra siffror i dagens rapport bör nog tolkas som att vi nu kommit ytterligare en bit längre från en höjning.

Att den genomsnittliga arbetstiden sjönk är en sådan siffra. Men den allra viktigaste, kortsiktiga signalen för Federal Reserve är sannolikt att löneökningarna – som visade tecken på att ta fart i september – kommit av sig.

Timlöneökningarna låg stilla i september och årstakten för timlöneökningarna ligger därmed kvar på 2,2 procent. Och med så låga löneökningar är det svårt att se hur inflationen i USA ska lyfta från dagens 0,2 procent i årstakt.

En höjning på centralbankens oktobermöte får nu ses som helt uteslutet och det krävs nog en hel del positiva överraskningar på makrosidan för att det överhuvudtaget ska bli en räntehöjning under det här året. Mycket lite talar just nu för att det på kort sikt ska komma starkare signaler givet hur den globala makroskörden sett ut under senare tid.

På finansmarknaderna görs samma bedömning. Sedan arbetsmarknadssiffrorna presenterades har börserna vänt ned, dollarn försvagats krafitgt och marknadsräntorna sjunkit.

En allt svagare dollar ökar dessutom trycket på ECB och Riksbanken att levererar nya penningpolitiska stimulanser.