AP-fonderna har genom åren fått massiv kritik, inte minst för att man år efter år presterar sämre än de uppsatta avkastningsmålen. Den diversifiering som var tanken med flera fonder verkar heller inte inte existera. Förvaltningen ser likartad ut - lika dålig.

Mats Langensjö, som i detta nu är i slutskedet av arbetet med AP-fondsutredningen, ser flera orsaker till den dåliga prestation.

"En viktig anledning är att systemet är fastställt i lag, vilket gör det trubbigt. Man har fastställt något i lag som redan är gammalt", säger Mats Langensjö.

Anledningen till att AP-fondernas placeringsmandat finns inskrivna i lagen är att man ville säkerställa att fondernas förvaltning särskiljdes från politisk eventuell klåfingrighet. En regering skulle inte ku nna påverka AP-fonderna. Men detta innebar att även placeringsinriktningen skrevs in i lagen, genom att den tillåtna risknivån fastställs.

"När lagen skrevs hämtade man inspiration från hur livbolagen fungerade på 90-talet, då vi befann oss i en högräntemiljö. Räntorna har varit betydligt lägre än man trodde, och aktier har inte gett vad man hoppats på sedan dess. Istället har AP-fonderna blivit ytterst begränsade eftersom man bara får ta en viss risk", säger Mats Langensjö.

"Det har gjort att AP-fondernas avkastning har bestämts på förhand i lagen", fortsätter han.

Mats Langensjö hoppas få bukt med den inbyggda motsättningen genom sitt förslag, som nu "i princip är inlämnat för korr". Det färdiga förslaget anländer den 21 augusti.