Problem i Kockums
Om försäljningen till Polen nu blir av är det den första exporten sedan Saab genomförde förvärvet.
"Jag ska inte bara skylla på Kockums, men det har ju varit problematik i projektet under en lång tid. Fram till Rysslands invasion har Sverige beställt försvarsmateriel bara för att hålla någon typ av lägsta beredskap. Egentligen ville man ju att det skulle gå så långsamt som möjligt och betala så lite som möjligt för att ha igång den här beredskapen", resonerar Djurberg.
"Ubåtar är, om möjligt, ännu mer geopolitik än stridsflygplan. Vi drar inga slutsatser, men om de får en affär här och att man ser att det är rimliga prislappar mot konkurrenter, så ökar det i teorin och i praktiken möjligheten till fler affärer."
Vad innebär det här för Saab som bolag skulle du säga?
"Det är en ökad trovärdighet för Kockums industri. Tillsammans med Aeronautics (där Gripen finns, red. anm.) så är det här den underpresterande enheten när det gäller marginal", säger Djurberg och fortsätter:
Analytikerns bedömning är att Saab tagit mycket utvecklingskostnader i projektet sedan 2014.
"Det är klart att det kan hjälpa till att på sikt höja marginalen i Kockums. Det är positivt för alla aktieägare. Plus att man kanske slipper dyra nedläggningskostnader eller något annat som annars kanske skulle vara på tapeten. Men helt klart, AB Sverige skulle inte behöva, man ska inte säga ubåtsaffär, men i min värld har det här varit en dyr och långdragen historia."
Indirekt kan man säga att skattebetalare varit med och finansierat, då statens försvarsbudget hela tiden höjs, menar analytikern.
"Indirekt så kostar utvecklingen av en ubåt många miljarder. Saab klarar inte att svälja den kostnaden själva, utan det blir beställare som FMV (Försvarets Materielverk, red. anm.) och indirekt staten."